fenomena

dagen var fruktansvärd. vi hade dubbelföreläsning och fourierföreläsaren tyckte vi skulle korta rasterna vid nio och elva och ta en halvtimme vid tio istället. fine, tyckte vi. det slutade med att vi fick tre minuters paus vid nio, tjugosju minuter vid tio och sen körde vi på i en timme och en kvart. snacka om att folk var bittra. och med tanke på vilken mindfuck-föreläsning det var var det verkligen inte rättvist nånstans! efter lunchen hade vi ytterligare fourier och jag ville bara dö när han härledde en residykalkyl. sen planerade jag och matilda våra liv och aspning innan vi tog tag i första fourieruppgiften. det gick som väntat. vi insåg dessutom att det svåraste i kursen är att förenkla. hur ironiskt är inte det? det svåraste är alltså att göra det lättare för sig. lol! så vi gav upp och gick hem. egentligen borde jag nog sova snart, det är ju snart helg. men min granne spelar högt just nu, så det får nog vänta lite.

/f.