mina kamrater säger att den enda meningen med livet är att klä sig snyggt och vara vi-mot-dem.

jag mår konstigt. jag är trött och opepp på livet. så jag tog sovmorgon och är fortfarande hemma. vill inte, hinner inte, tänker inte plugga idag. ska ju ändå åka till jobbet om dryga timmen. jag trodde jag skulle palla det här, kanske inte. i helgen ska jag träna för första gången på två veckor. min kropp förfaller i samma takt som vi bakar muffins på jobbet. jag ser ett samband.
 
igår var en dålig dag. jag var iofs duktig och gick upp vid åtta och åkte till skolan och försökte mig på gkt. jag lyckades lösa en basic reaktoruppgift med hjälp. eh. sen åkte jag och ln till stenbratt och kom över varsin flaska fläderskampagne. sen åkte jag till jobbet och fullkomligen avled. chokladmuffins vareja. jag hamnade att packa. sämst. så vet jag inte om jag fått nån låsning i korsryggen, men varje gång jag rörde mig typ gjorde det ont. blä. den enda positiva var väl när mamma ringde och sa att hon köpt jeffrey campbell åt mig. åh, lycka. jag kommer vara längst av alla!

Vill du kommentera?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0