fenomena

imorgon åker vi mot nordligare breddgrader. jag är lite nervös. och nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag är taggad eller inte. min dag har sugit så hårt. klockan åtta var den mest meningslösa demon. sen fick vi elduggan och yeah, omdugga i lv7. som om jag inte har bättre saker för mig. efter lunch, mitt under ellabben kom dessutom komplexen. sexton. jävla. poäng. jag orkar inte mer. jag går under psykiskt. så där är väl anledningen till varför jag vill hoppa av allt. jag kuggar betydligt mer än vad jag klarar, jag kommer aldrig nånsin komma ikapp. jag är så helvetiskt trött på att hela tiden, alltid alltid, vara sämst. jag vill bara gråta under täcket och inte vakna mer. och som grädde på moset räknar jag kallt med att åka på lunginflammation och dö. jag är så trött på livet. jag har gråtit tillräckligt för två dagar. jag orkar bara inte mer. jag vill bli räddad.

/f.