Och du & jag håller andan och håller händer i språnget, det är inte så långt hem.

allt är så upp och ned. och nu fick jag smset. hur tänkte jag egentligen? vill jag verkligen radreducera hela nästa år? jag vet inte. jag darrar. jag klarar inte riktigt av mitt liv. det händer så mycket just nu. jag borde verkligen sova. så jag slipper sova mig igenom fler stat-dagar. usch. jag har ångest.

/f.

Vill du kommentera?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0