Säga nånting sant, göra allt vi kan fast det känns så svårt och jobbigt ibland.
jag spenderade helgen i de djupa småländska skogarna. det var ordentligt bra. underbaraste håkan i huskvarna och jag fick bara skitbilder, så jag gav upp. istället försökte jag låta bli att gråta till alla vackra sånger och misslyckades fatalt. sen tittade vi på big brother och åt fläskfilé mitt i natten. igår besökte jag mormor och sen åkte vi och tittade på Huset och valde rum. jag hade hoppats på slagsmål och blev besviken. jag fick gavelrummet, ett långsmalt sådant, på fel håll, liksom. men min säng kommer få plats och då är jag nöjd med funktionaliteten. för övrigt var det minst sagt ett renoveringsobjekt, men det har potential. om sisådär två år. tur att jag inte kommer till småland mer nu innan sommaren så slipper jag se den värsta skiten.
kvällen sedan handlade mest om att åka bil. så är det i småland. vi skulle till en tjej först och sen på en förfest. först körde vi fel i skogen i typ tjugo minuter innan vi hittade till sofie. sen därifrån skulle vi ytterligare längre ut i ingenstans och sen slutade vi på parken i tranås. herregud, aldrig mer! hundrasjuttio spänn i inträde är ALDRIG värt, inte nångång nånstans. sen stänger ju alla gosiga uteställen i småland redan klockan ett så vi var tillbaks i annapannas lägenhet redan halv två. så vi bestämde oss för att äta lite, rostat bröd och knaperstekt bacon. eller tja, snarare, anna steker bacon åt oss båda och jag sitter på köksstolen och gäspar stort. men det var mumsigt. sen la vi oss och försökte sova ikapp den timmen våren nu snodde av oss. dö!
idag åkte jag till simhallen och pratade och tittade och SAKNADE. fyfan. åh vad jag bara ville dyka i på "färdig-japp" och simma en tolvochenhalva fjäril med kim och jocke. åh. åhåhåh! men det hade inte gått. jag hade sjunkit. men det är ändå skönt att de saknar mig också. för jag saknar dem nåt fruktansvärt. dem. det. ja.
på stationen innan tåget rullade hittade jag duschis så jag satte honom mittemot mig hela resan så han inte skulle känna sig ensam. jag är så snäller. och trötter nu. tur att jag har sovmorgon till lunch imon, som varje måndag. men vi ska nog ändå hänga där runt nio typ. stat är ju mums!
/f.
kvällen sedan handlade mest om att åka bil. så är det i småland. vi skulle till en tjej först och sen på en förfest. först körde vi fel i skogen i typ tjugo minuter innan vi hittade till sofie. sen därifrån skulle vi ytterligare längre ut i ingenstans och sen slutade vi på parken i tranås. herregud, aldrig mer! hundrasjuttio spänn i inträde är ALDRIG värt, inte nångång nånstans. sen stänger ju alla gosiga uteställen i småland redan klockan ett så vi var tillbaks i annapannas lägenhet redan halv två. så vi bestämde oss för att äta lite, rostat bröd och knaperstekt bacon. eller tja, snarare, anna steker bacon åt oss båda och jag sitter på köksstolen och gäspar stort. men det var mumsigt. sen la vi oss och försökte sova ikapp den timmen våren nu snodde av oss. dö!
idag åkte jag till simhallen och pratade och tittade och SAKNADE. fyfan. åh vad jag bara ville dyka i på "färdig-japp" och simma en tolvochenhalva fjäril med kim och jocke. åh. åhåhåh! men det hade inte gått. jag hade sjunkit. men det är ändå skönt att de saknar mig också. för jag saknar dem nåt fruktansvärt. dem. det. ja.
på stationen innan tåget rullade hittade jag duschis så jag satte honom mittemot mig hela resan så han inte skulle känna sig ensam. jag är så snäller. och trötter nu. tur att jag har sovmorgon till lunch imon, som varje måndag. men vi ska nog ändå hänga där runt nio typ. stat är ju mums!
/f.
Vill du kommentera?
Trackback
