fenomena

min vecka har bestått av olidlig ångest. helt sinnessjukt mycket ångest. jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen längre. jag har gråtit i skolan varje dag. jag fixar inte det här. så nu ska jag lägga mig. jag behöver sova. jag ringde mamma innan och bröt ihop fullständigt. vem kunde ana att chalmers skulle vara en sån psykisk påfrestning? eller så är det bara jag som är svag. jag vet inte. vad jag vet är iaf att jag inte kan ha de så här. inte för att det lär bli bättre nästa läsperiod. eller i höst. men folk går ju tydligen i kf2 föralltid. nån gång kommer jag väl härifrån. men om det blir inom ett år känns starkare för varje dag jag går såhär.

/f.