fenomena

hela jag skakar efter krafttaget. det var så jävla skönt att maxa. ett tag trodde jag att jag skulle krevera när jag låg där på step-plattan och körde bröstpress. gud, det är ju jobbigt att skriva på tangentbordet till och med. men jag behövde träna, behövde glömma lite för en timme. jag ska snart sätta mig och skriva ner precis. ur min synvinkel. vilket antagligen skiljer sig rätt rejält åt från den andra. fyfan. jag orkar knappt vistas i mitt favoritspritis längre. tack så jävla mycket för det. men det löser sig. ja, det gör det. men jag är så rädd, så jävla rädd. jag tvivlar om jag ens borde följa med nästa vecka.

/f.