fenomena

var finns axeln att gråta mot? var är handen att hålla i? en stor snöboll jag inte puttade igång rullar tillbaks och mosar mig totalt och brutalt och slår tillbaks hårdare än vad jag nånsin kunde ana. just nu är jag jävligt osäker på om jag inte bara borde flytta tillbaks till skogarna och börja jobba på posten som de jag brukade umgås med. nattångest till tusen. jag vill inte vara kvar. jag blir motbevisad gång på gång att det är här jag hör hemma. varför göra det värre när helvetet i princip redan är på andra sidan dörren? åker jag inte med kommer jag nog ändå inte vara i skolan. äh, det är ju ändå bara jag som är omogen. go fuck yourself, det är inte över förrän det är över och då kommer allt och alla vara över. jag undrar om det bara är jag som kommer stryka med då. i övrigt funderar jag på om jag borde låsa bloggen, vem vill inte ha insyn i mitt liv när jag nu skriver så jävla utförligt?

/f.