fenomena

jag kände starkare än på länge att jag inte ville gå upp ur sängen imorse. det kommer leenden efter alla tårar. jag hoppas det. hoppashoppas. för jag saknar det.
uppenbarligen var jag dock rätt trött för jag somnade lite halvt på både matte- och kemiföreläsningen. även om kemiföreläsaren faktiskt var svinbra. faktiskt. så länge han inte har talfel, liksom. duggan efter lunchen gick fantastiskt dåligt. jag får nog två poäng. max. sen satt vi kvar i ks32 och räknade och deriverade in i helvetet. för det blev ju bara fel hela tiden. vafan. sen tog jag en promenix på två stora varv runt kemihuset. det behövdes. och jag höll med. och jag lever i en stor jävla klyscha. jag är så trött på tid. faktiskt. men jag kan inget göra än att hålla med.
men nu ska jag bege mig till fysiken och funka litegrann med saudi. och jag som hade ont i halsen...!

/f.