fenomena

jag förstår verkligen inte att det alltid är måndag. och till råga på allt hade jag även tappat rösten ganska rejält idag. helt oförklarigt och oförtjänt. nä, nu du gud, nu är du allt lite orättvis! men det funkade väl ändå. fast saudi och david poängterade att de INTE tyckte ett dugg synd om mig. men det ÄR ju faktiskt synd om mig, tycker jag. alla bara skrattar åt mig, uhuuu! tur jag har hannis som skickar spontana kärleksförklaringar på mattelektionen. mumma! och efter skolan kom jag och dalbin i fas i matten. föreläsningarna ligger en aning efter, så vi kan inte börja räkna nåt på den här veckan. gött! helvetesmatte. sen försökte jag och saudi oss på mek-läxan. vi gjorde ett tappert men misslyckat försök. sen tog vi sällis till fysiken, han för att träna, jag för att få massage. massören skrattade åt mina knutar. fint! för det gjorde ju INTE ALLS ont. eeeehh. jag har en puckelpist längs ryggraden. tack till alla timmar i vattnet. massören tyckte att jag skulle komma tillbaks snart. jag är nog hyfsat benägen att hålla med. fast det kanske inte ska bli en vana, jag är ju trots allt student. annars får jag väl ringa och tigga cash hos päronen, det är jag väl ändå lite förtjänt av? fast jag har ju visst ingen röst, satan!

/f.