fenomena

jag orkar inte mer. jag vill kunna göra saker jag inte måste, saker jag inte får dåligt samvete för. och jag önskar att alla jag träffar dagligen kan sluta ge mig så jävla dåligt samvete. jag kommer varje dag längre och längre ifrån den jag vill vara och vill bli. vem ska jag vara, hur ska jag vara, vem ska jag umgås med, för att kunna känna mig duktig och uppskattad? jag vill inte att folk ska oroa sig eller bry sig om mig, men jag hade gärna tackat för nån form av uppskattning. en komplimang eller en klapp på axeln. jag mår så intebra. det är inte särskilt hälsosamt. och det är antagligen inte heller särskilt hälsosamt att gråta varje kväll. ta bort mig från mitt liv.

/f.