fenomena

aj min axel. och min dag var lame. jag ser snart ingen anledning till att gå till skolan, liksom. egentligen har jag tappat lusten på det mesta. jag vet inte varför. jag skrev om endorfiner och träning och kopplade till träningsberoende. jag märkte att jag inte känner den där göttiga känslan efter ett hårt pass längre. det enda jag känner är hur jävla ont min axel gör och hur mycket jag bara längtar till att passet är över. och det ligger nån sorts tvång över min träning. jag vet inte vad jag ska göra. vi körde ta bort idag, och jag njöt inte ens av att klara tiderna. på tredje femtian kände jag att jag inte maxade, att jag inte kunde. och ändå blev jag inte trött och gled i mål på samma tid som föregående. på fyra femtior diffade det bara nån tiondel. och ändå blev jag inte särskilt trött. till skillnad från hundringen där jag hade syra efter trettio meter. jag vet inte vad som håller på och spökar i min kropp. men jag borde kanske släppa ut det. är det själen? hur gör jag då? jag har verkligen tappat lusten till att leva idag. och min axel smärtar som aldrig förr. och jag känner mig så in i helvete ensam.

/f.