fenomena

idag gick all min luft ur. jag känner mig verkligen som en ballong, splittrad i tusen bitar. jag orkar inte mer. jag orkar inte med mig själv, orkar inte med skolan, mattedugga, termodugga, mattetenta. det är snart lv7. vafan. jag orkar inte. hanna säger att hon är krigare. jag är fan inte krigare. jag kommer inte fixa ett år med att känna mig såhär utanför. det värsta är att ingen förstår. jag är bara så jävla patetisk. inte ens robert förstår. jag blir bara osams med alla. jag kan inte ens längta hem, jag har ju inget hem kvar. vart ska jag ta vägen med mitt liv? jag kommer aldrig härifrån...

/f.