fenomena

jag vill säga att jag är lycklig, att gårdagen var svinbra och att jag fortfarande är mätt, att det ska bli roligt att åka iväg, att jag gillar att packa, att jag är förväntansfull och att allt är hur bra som helst. men fan, vad jag skulle ljuga då. jag ljuger inte. jag vill bara sluta gråta hela tiden. slippa vara orolig för allt. jag är så less på allt. och till råga på allt vill jag bara att julen ska vara över så chalmers vanliga kneg börjar. då har jag mindre tid att tänka på allt.

men det är inte det att allt är pajat. det är så mycket djupare än så. med de orden blev det föralltid skadat. fint. jag trodde jag förtjänade en smula lycka nu. att jag förtjänade att vara glad. jag är så jävla naiv.

/f.