Oh, the world won't understand. It's left no time for us.

åh. jag är på lustigkullegatanvägen. kanske för sista gången. kanske inte. vem vet. jag hoppas inte.

dessutom skäms jag lite för att inte ha skrivit, även om mina dagar varit händelserika. ni skulle bara veta. tja.

winnerbäck med förband i torsdags. helt underbart på alla sätt och vis. jag lyckades till och med börja gråta under du hade tid. det är verklgien världens vackraste låt. jag älskar den. jag kom på mig själv att jag saknat att lyssna på winnerbäck. det ska jag börja med igen, när jag får tillbaks min dator och min hårddisk.

i fredags åkte jag och mamma till göteborg i ösregnet. vi körde i femtio på e6an, fanvanajs! sen inredde vi mitt rum till perfektion. det enda som egentligen saknas nu är min fotovägg och en tekula och jag då. självklart.

i lördags sov jag och sen tog jag bussen till eksjö för första gången och hade en awesome kväll hos annapanna. riktigt trevligt och mysigt. fidde hade fått för sig att det skulle komma 60 pers. allt som allt var det kanske 20 pers. och aldrig mer än tio i lägenheten samtidigt. hihi! men det var kul ändå. runt två kom nässjö-folket, vilka jag sen fick skjuts med och var hemma vid kvart i fem. jag ångrar STARKT att jag inte sov där. mja.

i går hjälpte jag mamma med diverse stuff. vi flyttade både pionen och rabarbern i regnet, från hemma till stugan. fint! sen kollade vi efter lite svamp, utan större resultat. sen avslutade jag kvällen hos pappa och sa hejdå till susan på obestämd tid. sen åkte jag hem och sov.

idag har varit jobbigaste dagen på länge länge. rensningen började idag. jag höll på att börja lipa vid flera tillfällen. det är så jobbigt att rensa ut sin barndom, slänga övervägande delen och sen aldrig med ha något hemhem. men imon har jag inte så mycket kvar att gå igenom. mest lite julpynt och några dockor. och egentligen var det inte alls mycket jag sparade. fyra riktiga böcker, de enda som verkligen betyder något för mig: trollboken, jul i tomteskogen, vem ska trösta knyttet och elsemari och småpapporna. ja. synd att femtio procent av dem hänger i slamsor. men det skiter jag i! sem sparade jag barbiegrejerna och några andra småplockgrejer. åh. hjärta. min barndom var nog rätt bra ändå. trots allt.

/f.

Vill du kommentera?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0