fenomena

det var tungt att gå upp imorse. jag måste verkligen gå och lägga mig i tid. men återigen somnade jag mitt i ett sms. jag fattar inte hur jag lyckas. mitt i ett ord, dessutom. men träningen var rätt chill. men vi var många, och det var trängre än vanligt. hur lyckas vi? och vi var ju inte ens så många som vi brukar. gosh. jag saknar den gamla goda tiden då vi var sådär sex, sju pers. eller då det bara var jag och viktor. vad annorlunda allting var förr. äckligt bekymmerslöst. hur klarade man sig? jag borde ju nästan dött av uttråkning eller nåt.
skolan var också rätt chill. hela morgonen, ända fram till lunch var det labbar med vatten och lite blomshit på det. jag gjorde förövrigt klart rapporten när jag kom hem i eftermiddags. det känns som jag inte kommer få trebokstavigt. inte ens nära. men jag är ändå nöjd. eller, inte helt nöjd med rapporten, kanske. men jag vet knappt hur man ska göra? vet NÅGON det?

imorgon är det nääästan helg. jag längtar efter helgen samtidigt som jag inte gör det. jag vill inte ha utvecklingshelg. men jag måste vara med. för vi ska ha massa om sydafrika. jag kan inte missa det, liksom. åh. jag längtar faktiskt till sydafrika. till slutet. samtidigt som det känns så avlägset och helt... jag kan inte komma på ett bra ord på svenska? typ terrifying. hemskt. fullständigt skräckslagen är jag. samtidigt som jag längtar ihjäl mig. hur?

/f.