fenomena

igår var inte direkt min bästa dag. det tär på en, sliter nåt fruktansvärt på kroppen. jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag orkar inte hålla på såhär.

sen blev det bättre på kvällen. för du är bra sådär. så jag överlevde. om än med nöd och näppe vissa minutrar.
och imorse var det en sån morgon som man aldrig vill ska ta slut. allt är redan så perfekt det kan vara. resten av dagen har jag inte haft tid att tänka och fundera. jag har bytt rum, flyttat sängar, skrivbord och byråer. bra. och mitt rum är rymligt som få. uppskattat. folk är välkomna att crasha på mitt golv. gärna i februari, sådär. så slipper jag vara så urbota ensam.

/f.