fenomena

ja. herregud. jag vet inte ens var jag ska börja.
igår efter två ynka lektioner och lite info satte jag mig på tåget till kristianstad. ett byte i hässleholm. på stationen i kristianstad såg man direkt vilka det var som skulle mönstra, alla såg lite lagom vilsna ut och alla hade varsin fet bag med grejer i. sen bestod kvällen mest i att vänta. vi väntade först på att få äta. sen blev det inskrivningsprovet aka iq-testet. det var svårt. alltifrån motsatsord till synonymer till hitta lika tärningar till vika ihop papper till se figurer i 3d till lite mer tekniska grejer. sen fick vi vänta lite till innan vi fick lite mer info och sen drog alla ut på stan. men det var ju sådär spännande att gå på stan i en skånsk stad klockan sju en torsdagkväll. inget var öppet och det gick inte ens en bio. trist. så det blev kortspel resten av kvällen. och att sova i ett rum med sju pers jag aldrig träffat innan var en upplevelse. namnlek, skedning och asgarv!

imorse var det väckning halv sju, woho! efter lite frulle och allmän väntan började jag hos sjuksköterskan. längd, vikt och styrketestet. jag hade en femma. det var väl i och för sig rätt hyfsat men jag är väl inte jättenöjd. fast de andra tjejerna drog ju ett, två och tre... efter kanske en timmes väntan fick jag gå före massa folk, som väntat i tre timmar på ingenting, och kom in till psykologen. och det var där allt failade. eller, jag hade ju bra på iq-testet. en nia. av nio. fyra procent av befolkningen fixar en nia. lika många som fixar en etta. det var en kille som fått en etta, han hade svarat "vet ej" på alla frågorna och åkte hem redan vid halv nio. värt!
efter att ha slussats runt hos några olika psykologer som konstaterat att jag var sämst fick jag ändå träffa läkaren och strippa av mig allt på överkroppen. JOBBIGT. och sen blev det konditionstestet. cykel. jag var sämst och klarade bara en sexa. än en gång straff för att jag är tung. jag pallar inte. och sen fick jag ramla nerför trappan och in till mönstringförättaren som sa att jag inte skulle få nån befattning eftersom det ju gick som det gick hos psykologen. så allt var helt meningslöst. grattis sandra! så jag får komma tillbaka när det har ordnat upp sig. vilket kommer bli aldrig. så antingen söker jag igen i höst eller aldrig. det lutar ju onekligen mot det senare alternativet. sämst.
efter att jag duschat och sånt pallade jag inte åka hem helt själv. jag hade ju trots allt träffat lite sköna personer. typ hälften av alla som var där var från linköping. sen var det tre från vetlanda, en från eksjö, nån från jönköping, nåra från tranås och nån från sävsjö, som förövrigt sov under mig. så jag väntade i kanske två timmar på att alla andra skulle bli klara och vi gck till stationen i lagom tid för att hinna med tåget mot hässleholm som skulle gå tio i fyra. när vi kommer till stationen är det ett tåg som rullar ut. antagligen var det det tåget vi skulle med, för vi var tvungna att vänta en halvtimme innan nästa tåg gick. failigt. väl i hässleholm skulle vi boka om våra biljetter till en timme tidigare. men det fanns visst bara en plats kvar och killen som stod först av oss fick den platsen. dissigt. så vi fick vänta en timme till på stationen i hässleholm. FANVAKUL! sen satt jag dessutom ensam i min vagn hela hemresan. så jävla värt allt är.

hemma blev ju allt inte speciellt mycket bättre. inte konstigt att jag fick sämst hos psykologen. jag skulle VERKLIGEN behöva kärlek och omtanke nu. det är för mycket att gråta åtta gånger på en dag. psyket tar stryk som fan. jag vet det. jag orkar fan inte mer. jag behöver nog prata med någon. men vem vill lyssna? antagligen ingen som ens vill läsa allt jag skrivit.

/f.