fenomena

idag är allt lite bättre och lite sämre.
jag tror min "sorg" uttrycker sig i ilska och allmän odräglighet. jag vill inte vara otrevlig mot allt och alla, men jag kan liksom inte kontrollera min ilska.
och så undrar jag i mitt stilla sinne om det egentligen är någon skillnad på att ljuga och att bara inte berätta sanningen. är det bättre att vara lyckigt ovetande än att leva i en lögn? jag undrar seriöst hur jag ska klara av det här. jag tror nog jag kanske måste sätta på dammsugaren för att inte höra att vattenkranen droppar...

ikväll ska jag gå på bio. harry potter. två och en halv timme i en mörk biosalong jämte en person jag tycker om. jag behöver nog sånt.

/f.