jag räknar tre fyra fem.

jag ger upp. det spelar verkligen aldrig någon roll vad jag än säger. alla hatar mig ändå. snacka om att ha ett självförtroende som en bergochdalbana. jag orkar inte. okej att det säkert är jag som inbillar mig massor, men inte allt. jag lever på mina 150 låtar med kent nu. tur det. jag skulle behöva ha någon som tycker om mig.

/f.

Vill du kommentera?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0