Where soul meets body.

jag var bara tvungen att skriva att han vet. det var inte förräns jag sagt som jag fattade att det verkligen är så jag känner. och att det har varit så jävligt länge. jag är nog lite sjuk, han känner ju definitivt inte så. inte på det sättet jag vill, åtminstone. som om inte allt var förjävla jobbigt sen innan. jag bara gör så att alla ignorerar mig offentligt. fan, jag orkar inte allt en gång till. jag bara skruvar till det för mig själv och för honom... men jag vill ju så gärna...

/f.

Vill du kommentera?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0