fenomena

det är bara fyra dagar till jul. både lycka och depression. jag är lycklig på grund av lovet och möjligtvis alla julklappar jag lär få, även om jag knappt vill ha några. jag blir deprimerad när jag tänker på alla julklappar jag vet att jag kommer få, jag vet att jag är bortskämd, och så blir jag deprimerad när jag inte får fira jul med folk i min egen ålder. den som ligger närmast åldersmässigt till mig är min käre fader. och han fyller femtio inom en snar framtid. det är ett hopp på ... 32 år. bra.

love actually är på tv. vad jag älskar den filmen. så underbart gullig. jag blir glad av den. och sen tänker jag på mitt eget liv och blir sjukt deprimerad. varför kan det aldrig gå bra för mig? jag menar, simningen går ju i perioder, men jag har ju aldrig varit riktigt bra, mitt kärleksliv är relativt obefintligt och i skolan går det bara allmänt dåligt. jag har ju lätt sämst betyg av tjejerna i klassen. varför? är det inte meningen att man ska lyckas nån gång? jag tvivlar så jävla mycket på allt.

/f.