fenomena

jag tränade imorse. inte min bästa tid, kanske. jag var skitsur, mina glasögon sprack, jag hade världens jävla träningsvärk.
första lektionen hade vi naturkunskap. vi var i skogen igen. jag och ante gick med fogel och albs. vi gick upp på en typ äng. där gjrode vi klart och så. albin och fogel skulle ta jordprov och då skulle man gräva en grop och ta jord från fem och tjugo centimeter. fem centi är ju lätt. men när det kom till tjugo hade fogel problem.
fogel: "öh dala! (bonnarna kallar albs för dala.) hur mycket är tjugo centi?"
sen säger han något som jag inte hör, men jag ser att han tar sin hand och mäter utanpå jeansen. han liksom känner. jag tror att han säger:
"det måste vara tjugo centi." och så håller han måttet ner i gropen. sen kollade han på mig. gud vad jag skämdes.
vi hade ett biffhål sedan. ingen hade tyska eller nåt heller så alla satt i inas och massa så.
vi hade halv klassdag med. vi vart i stadsparken och lekte nån namnlek först. sen fikade vi och sen utmanade tvåorna oss på att få upp flest personer på en gunga. vi lyckades få på åtta. tvåorna klarade tio. jag satt över jossan och ovanpå mig satt natha och lousie. på andra sidan satt mickan, tamara, ludde och oda. när oda skulle klättra upp tappade hon balansen lite och gör en spark neråt som träffar ludde mitt i skrevet. han stönar av smärta och alla asgarvar. sen så "råkar" oda sparka honom igen. alla asgarvar ännu mer. stackars ludde. han hade nog inte kulor kvar.

/f.