fenomena

jag förstår inte hur vissa tänker. hur kan det vara så jävla roligt och säga att jag är kär i stev? det är jag INTE, och kommer säkerligen aldrig att bli. däremot är jag nog kär i en annan, men det är tydligen inte väsentligt, eller så har jag slutat att signalera vem jag gillar. förut har det ju varit lika uppenbart som om jag skulle ha skrivit namnet i pannan.
jag tränade imorse. värsta ont i armen, men träningen var okej kul. klas var där och jag ägde ut alla på baklänges fjäril. jag är lätt pro på det.
efter en lektion hade jag hål i 2,5 timmar. jag hängde med fogel, mickan och stev. jag och M försökte plugga engelska och F försökte sig på spanskan men jag sa alla svaren åt honom och S bara satt och irriterade.
sist på dagen hade vi spanska. eftersom jag knäcker F på det så fick ju jag all cred för det när jag hade hjälpt honom och alla andra av "coola killarna" hade skrivit av F. all thanks to me. när jag förklarade varför det skulle vara ett visst svar och sa att det var reflexivt och bajs så var det ingen som fattade. sen sa vår lärare precis likadant och killarna vände sig om och råglodde helt förvånat på mig. jag är pro, jag vet.
jag bara önskar att någon ville se mig som något mer än en halvful brud som pluggar järnet för att få mvg. men the truth is, jag pluggar inte alls. inte på spanska, i alla fall. jag bara fattar, helt enkelt.

skolkatalogsfoto imon. jag kommer se mongo ut som vanligt. men nu är det lite mer kritiskt, nu är det en stor biffskola och inte en liten plutt högstadieskola som får se klasskorten. vad i helvete ska jag ha på mig?!

/f.